Wheatenterriern

STANDARD FÖR IRISH SOFTCOATED WHEATEN TERRIER 

ORIGINALSTANDARD 2001-01-27
FCI-STANDARD 2001-04-25; engelska
SKKs STANDARDKOMMITTÉ 2001-12-06
URSPRUNGSLAND/HEMLAND: Irland
ANVÄNDNINGS- OMRÅDE: Tidigare jakthund, numera främst sällskapshund
FCI-KLASSI- FIKATION: Grupp 3, sektion 1

BAKGRUND/ÄNDAMÅL:
Den historiska bakgrunden för irish softcoated wheaten terrier är
tämligen dunkel p.g.a. rasens släktskap med de andra irländska
terrier-raserna. Wheatenterriern är troligen den äldsta av de fyra
raserna. Dess existens i åtminstone 200 år antyds i gamla skrifter
där man refererar till ”soft-coated dogs”. Släktskapet med den
moderna irländska terriern, även om det inte är så väl
dokumenterat, verkar vara resultatet av medvetna experimentkorsningar
mellan raserna. Wheatenterriern har troligen en
tämligen blandad härkomst. Irish softcoated wheaten terrier
användes av småbrukare till allehanda göromål på gårdarna, inte
minst för att hålla efter skadedjur. Rasen användes under lång tid
till den svåra jakten på grävling och utter. Trots wheatenterrierns
gamla anor var det inte förrän 1937 som irländska kennelklubben
erkände den som officiell ras. Rasen ökar stadigt i popularitet och
är numera välkänd runt om i världen.

HELHETSINTRYCK:
Rasen skall vara robust, aktiv och kompakt med en välbyggd
kropp som ger intryck av styrka. Den skall varken vara högställd
eller lågställd.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR:
Rasen skall vara livlig och sportig med bra temperament. Den är
synnerligen tillgiven och trogen och mycket intelligent. Den är en
pålitlig vän som försvarar utan aggressivitet.

HUVUD:
Huvudet skall som helhet vara kraftfullt utan att vara grovt. Det
skall vara långt och i proportion till kroppen.
Skallparti: Skallen skall vara flat och slät mellan öronen. Den skall inte vara
för bred.
Stop: Stopet skall vara markerat.
Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart och väl utvecklad.
Nosparti: Nospartiet skall inte vara längre än skallen.
Käkar/tänder: Käkarna skall vara kraftiga och starka med stora regelbundna
tänder. Bettet skall vara saxbett eller tångbett, varken under- eller
överbett.
Kinder: Kindbenen skall inte vara framträdande.
Ögon: Ögonen skall vara väl placerade, mörka eller mörkt
hasselnötsbruna, inte för stora eller framträdande.
Öron: Öronen skall vara små till medelstora. De skall bäras framåtvikta
med vikningen i nivå med skallens övre plan. Rosenöron eller öron
med vikningen för högt är inte önskvärt.

HALS:
Halsen skall vara medellång, kraftig men inte grov med löst
halsskinn.

KROPP:
Kroppen skall inte vara för lång. Längden från manken till
svansroten skall vara ungefär densamma som avståndet från
manken till marken.
Rygg: Ryggen skall vara stark och plan med jämn överlinje.
Ländparti: Ländpartiet skall vara kort och kraftfullt.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara djup med väl välvda revben.
Svans: Svansen skall vara väl ansatt och inte för tjock. Den skall bäras
glatt men aldrig över ryggen. I hemlandet kuperas den så att 2/3
av ursprungliga längden är kvar, förutsatt att det är i balans med
hundens proportioner. Okuperad svans är tillåtet.
SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE.

EXTREMITETER
FRAMSTÄLL:
Frambenen skall vara fullständigt raka, oavsett från vilket håll man
ser dem. De skall ha god benstomme och muskulatur.
Skulderblad: Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda, finmejslade och muskulösa.
Armbåge: Armbågarna skall vara åtliggande.
Tassar: Tassarna skall vara små och inte spretiga. Svarta klor föredras
men varierande mörka färger tillåts.

BAKSTÄLL:
Bakstället skall vara väl utvecklat med kraftfull muskulatur.
Lår: Låren skall vara kraftiga och muskulösa.
Knäled: Knälederna skall vara vinklade.
Has: Hasorna skall vara lågt ansatta och haslederna skall varken vara
inåt- eller utåtvridna.
Tassar: Baktassarna som framtassarna.

RÖRELSER:
Rörelserna skall vara parallella sedda både framifrån och bakifrån.
Från sidan sett skall rörelserna vara fria, lätta och koordinerade.

PÄLS:
Pälsstruktur: Pälsen skall vara enkel, endast på öronen får underull förekomma.
Strukturen skall vara mjuk och kännas silkig och inte grov.
Unghundar är undantagna från detta. Frisyrklippning är tillåtet.
Frisyrklippning: Pälsen klipps kort på halsen, bröstet och skallen.
Den lämnas särskilt lång över ögonen och på underkäken.
Mustascher är önskvärt. Ymnig behåring lämnas på benen.
Kroppspälsen klipps så att den följer kroppens konturer men den
skall inte vara skulpterad. Svansen klipps kort och prydligt
avsmalnande.
Naturlig päls: Pälsen skall som längst inte överskrida 12,7 cm (dvs
5 inches). Den skall vara mjuk, vågig eller löst lockig och med
lyster som silke. Under inga omständigheter skall pälsen ”fluffas”
upp som på en pudel eller old english sheepdog. Hundar som
presenteras i sådan pälskondition ger en felaktig bild av både
typen och rasen.
Valpar: Speciell uppmärksamhet skall ges till utvecklingen av
valppälsen. Valpar föds sällan med den korrekta vuxenpälsen,
hänsyn måste därför tas till detta vid bedömning. De går igenom
flera stadier av förändring av både färg och pälsstruktur innan de
får den färdiga vuxenpälsen, vilket oftast inträffar mellan 18
månader och 2 1/2 års ålder.
Färg: Alla rena nyanser av vetefärg, från ljust till en gyllene rödaktig
färgton. Pälsen på huvudet skall ha samma färg som pälsen på
kroppen. Öronbasen får ha en mörkare nyans och det är inte
ovanligt att den täcks av ett tunt lager ljusa pälshår. Valpar kan
vara rödaktiga, gråaktiga eller ibland rent vetefärgade. Masken är
vanligen svart. Ibland förekommer en ål, dvs ett svart band längs
ryggraden samt även svarta hårspetsar över hela kroppen. Dessa
mörka hårstrån ljusnar med åldern och försvinner.

STORLEK/VIKT:
Mankhöjd: Hanhundar 46-48 cm, tikar något lägre.
Vikt: Hanhundar 18-20,5 kg, tikar något mindre.

FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av
avvikelse.
– underbett
– överbett
– nostryffel med annan färg än svart
– päls som på vuxen hund inte är rent vetefärgad
– nervositet

DISKVALIFICERANDE FEL:
– gula ögon
– matt, tjock, ullig eller bomullslik pälsstruktur
– vit pälsfärg; brun pälsfärg

NOTA BENE:
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska
defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

TESTIKLAR:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och
normalt belägna i pungen.